Med detta sagt menar jag inte att alla hästar går att hjälpa, ibland finns det för mycket smärta
inblandat, rent fysisk, som visar sig som beteendestörning, då får man backa undan, det kan
bli för farligt att försöka rida sådana hästar, och dessutom skulle hästen lida av det. Man får
vara uppmärksam. Mitt icke tävlingsinriktade liv övergick till hoppning och tävlande i några
år, många fina hästar och bra tränare lärde mig massor, 0ch hundratals timmar i sadeln, jag
red och tränade åtta hästar varje dag och tävlade nästan varje helg. Senare i livet utbildade
jag mig till homeopat för djur och sedan fysioterapeut, både till hund och till häst, men efter
ett par års praktiserande övergick jag främst till hästar, där kände jag mig mera hemma. Jag
arbetar även som massör för människor, i huvudsak är det den typen av behandlingar jag
gör, att behandla hästar är tidskrävande med alla resor och fysiskt tungt, så det håller inte för
mig att syssla med det för mycket, men en del är roligt och inspirerande. Det brukar oftast
sluta med att jag älskar min häst klienter…tur att alla inte är till salu och att jag bara har 3
boxplatser i stallet;) Under min utbildning till fysioterapeut råkade jag på travsporten, och
plötslig hade jag två starthästar i stallet och var amatörtränare i ett par år. Det var spännande
att hamna bakom kulisserna inom travet. Fullt med hjälpsamma människor och fantastiska
hästar!
Men personligen saknade jag markarbetet och dressyren, jag såg ett program på TV där Bent
Branderup visade upp några av sina hästar och i samma program visade Danmarks
regerande mästare i dressyr upp vissa av rörelserna på sin häst…….allt stod klart för mig! Där
har vi något som är annorlunda, helt annorlunda. Parallellt med den här aha-upplevelsen
hade jag börjat störa mig på att nästan alla hästar, oavsett disciplin, hade samma spänningar,
någonting måste vara fel. Och medelåldern på hästar, den var då 7 år, en häst har just växt
klart när den är 7 år, mycket illa.
Jag åkte till en clinic som hölls av Birgitta Järnåker, riddare inom Knighthood of the
Academic Art of Riding, och ville börja, tog med min travhäst som då var 9 år. Vi har tagit
alla möjlig krokiga vägar till där vi är idag, ett ekipage i utveckling, han med sina spänningar
och erfarenheter, jag med mina spänningar och knep, oj oj oj, men nu börjar det likna något.
I dagsläget tränar vi regelbundet för Bent, Birgitta och Carina (Branderup-Eriksson) vi har
klarat Väpnarprovet och Longerprovet, Arbete vid hand och Riddarprovet hoppas vi kunna
genomföra under 2013. Eller jag hoppas det, och tror att han är med på det, Prinsen, som nu
är 19 år! Vi arbetar med skolhalten och trampet, galoppombyten och det svårast vi vet just nu
är Renvervändning i galopp, Prinsen bjuder på Levade-ansatser från marken och har en fin
skolskritt och gör anslag till skolgalopp. Han är fantastisk! Jag har ytterligare en häst, en
korsning mellan Lusitano, Veiga och Shagyaarab, han är fyra år nyligen kastrerad och i
början av sin utbildning, mycket arbetad från marken och på longen, och lite arbetad i skritt
och trav uppsuttet. Önskan hade varit att behålla honom som hingst för det där lilla extra
uttrycket, men han visade sig vara en testosteron boll och mådde inte alls bra i sin
hingstkropp, tyvärr, men nu är han glad och nöjd, vilket är väldigt skönt!
Sedan 2008 har jag jobbat som tränare inom den akademiska ridkonsten och förmedlat mina
kunskaper till andra ekipage. Du behöver inte ha som ambition att utföra högskolan med din
häst, oavsett hästtyp och disciplin kan du använda ridkonstens utbildningssystem, för att
stärka din häst och för att utveckla dig själv som människa och tränare, bli medveten om din
hjälpgivnig och sits och att skapa den harmoni som man alltid söker. Alla hästar är unika och
alla människor är unika, det innebär att kombinationen av häst och människa också är unik,
alla hästar du någonsin kommer att samarbeta med ger dig nya infallsvinklar och nya
erfarenheter. Det är det som är så häftigt med hästar och det vi gör tillsammans med dem!
Man jobbar med sina skolor och sina övergångar och allt det där med sitsen och handen osv.
osv., men det blir aldrig tråkigt, varje dag lär man sig något nytt! Tar man till sig detta system
så är man trygg inom dess ramar, man vet varför man gör ditten eller datten, i lugn och ro,
man jobbar i skritt tills den egna kroppen kan och vet och tills hästen kan och vet och är
följsam i det, sen går man vidare till trav sen galopp, och sen till bättre kvalité och mer
samling, och plötslig så sitter hästen i en levade, och det är lätt! Och framförallt så är det jag
skriver, SANT!
Akademisk Ridkonst, där dressyren är till för hästen och dig, och inte att du använder hästen
för dressyr.
Genom samarbete, kunskap, tid och kärlek, till dig själv och dina hästar, skapar du en
människa och hästar som är stolta, vackra och medvetna.
Rid och Lev Väl!
Anki